Sicken stil hon har


Framsteg

Aprikosen har gjort stora framsteg de senaste dagarna. Hon verkar inte rädd för något längre. Hon verkar ha sovit i fåtöljen i köket inatt, och inte bakom eller under något. Hon är väldigt kelig på kvällarna, till den grad att hon följer efter oss i lägenheten för att bli kelad med. Hon är rätt gullig när hon rultar fram :-) Dagtid ser jag inte mycket av henne, då ligger hon mest och sover, och reser sig ibland för att äta. Hon verkar nästan inte vara medveten om att hon väger mer än vanligt, hon rör sig rätt smidigt under omständligheterna, men ibland lyckas hon inte hoppa dit hon vill för att hon väger för mycket, och verkar inte ha vant sig vid de extra kilona.
Sigge verkar lite grinig på henne. Jag försöker vara övertydlig med honom genom att visa att han fortfarande är lika omtyckt som innan, men jag tror han är mest sur för att hon inte vill leka med honom.
Men hon morrar inte åt honom längre. Ibland fräser hon till när han blir för jobbig, men de sitter ofta i samma rum, och sniffar på varandra lite då och då.
Hon verkar rätt trött nu, hennes mage är så rund så att jag har svårt att tänka mig att den kan bli rundare.
Vi förväntade oss att kattungarna skulle komma mellan 1-7 september, men det kan nog bli tidigare.

Mattjuv

Aprikosen låg och sov i bolådan inatt.  Hon vaknade för en kvart sen, vilket verkar vara tidigt för henne. Hon gick ut i vardagsrummet, mötte Sigge, sniffade på honom och gick vidare.
Omedelbart efter det rusade Sigge in på toan och vräkte i sig av hennes mat, identisk med den mat han själv äter ute i hallen. Men maten är tydligen grönare på andra sidan toadörren.
Usch, vad äckligt det lät...

Kelgris


Matdags


När matskålen fylldes på var Sigge snabbt där och Aprikosen vågade sig fram utan att morra.
Sigge lät henne äta först och tittade fascinerat på henne.
På bilden har hon precis ätit klart och sträcker på sig.
Hon vågade vända ryggen mot honom!

Minskat avstånd

Nånting verkar ha hänt under natten, Aprikosen morrar inte lika mycket åt Sigge längre.  I skrivandes stund ligger hon i fönstret, och han ligger en meter ifrån på en möbel, och de tittar på varandra. Hon morrar fortfarande när han kommer för nära, men avståndet  han kan ha till henne innan hon börjar morra har minskat.
Det märks att han så gärna vill vara nära henne, och försöker visa hur tuff han är med sin cape och sitt svärd, samtidigt som han gör sina "jag är snäll"-ljud

Yum yum

Gick in i badrummet för att se hur det gick för lilla aprikosen och hon höll tydligen på att äta och gick och gömde sig när hon hörde dörren öppnas. När hon såg att det var jag kom hon fram och fortsatte äta. Hon vågade till och med vända ryggen mot mig. Skönt att hon litar på mig. Det kommer att göra det så mycket lättare.

Första natten med Aprikosen

Det blev en lång natt inatt. Aprikosen valde att göra sin entre ut i lägenheten och då ville jag ha lite koll.
När jag började laga mat i köket flydde hon in under badkaret.Det kändes ju inte sådär jättebra att hon skulle behöva ligga på det där kalla golvet, men att försöka få bort henne därifrån hade nog gjort mer skada än nytta.
För att hon skulle få lite lugn och ro, stände jag badrumsdörren. Sigge hade legat utanför badrummet jättelänge och bara glott.
Så jag tog med mig Sigge in i vardagsrummet så att han inte ska gå och krafsa på badrumsdörren.
Nån timma senare hör jag ett krafsande från andra sidan vardagsrumsdörren. Det kan bara betyda en sak:
Hon kan öppna dörrar.
Så jag släpper in henne i vardagsrummet och hon kommer in fräsandes och morrandes. Hon var helt klart missnöjd.
Hon går misstänksamt och luktar på allt samtidigt som hon morrar och sporadiskt fräser till. Mest av allt på stackars Ninja som sitter i sin bur. Hon hade nog aldrig sett en kanin förut. Sigge gjorde några tafatta försök att närma sig henne men det gick inte an. Hon jagade bort honom med fräs och morr. Sigge backar och försöker låtsas att han är en möbel.
Stackarn. Men det känns ändå positivt att hon vågade sig ut så pass snabbt.
Mig fräser hon inte åt, kanske för att jag har försökt att hålla ett respektfullt avstånd för att visa att jag inte tänker närmna mig henne förrens det är ok med henne.
Sådär höll det på i några timmar. Hon gick runt på upptäcksfärd, morrandes så fort Sigge visade sig.
Efter en stund verkade hon mindre nervös, men Sigge fick fortfarande passa sig. Sen smög hon in under badkaret igen.
Jag gick och pratade lite med henne och till min förvåning kom hon ut och strök sig mot mig. Jag fick klappa henne och hon började att nästan attackgosa.
Sen var jag tvungen att gå och lägga mig, jag var alldeles för trött. Nu är hon under badkaret igen, och jag hoppas verkligen att hon hittar ett annat ställe att gömma sig på. Hon kommer bara att bli rundare om magen för var dag som går och jag är orolig för att hon ska fastna där.


Inte så liten längre


"And of course
I'm like a wild horse
but there's no other way I could be
"

"Three babies"~Sinead O'Connor

Sigge vs Algot, round 2


De leker! Sigges rädsla är som bortblåst och de verkar ha blivit riktigt bra kompisar. *Phew* :)

Sigge vs Algot



Sitter hemma hos föräldrarna och känner mig lite handikappad eftresom jag inte har mina program och min snabba dator. Det måste vart såhär de kände sig på medeltiden;)
Vi tog med oss Sigge för att han skulle få bekanta sig med deras katt för framtiden, när vi ska agera kattvakt åt varandra.
Det går långsamt framåt. Sigge är rädd för Algot, fast Algot bara vill leka, men jag tror det ger sig med tiden.

LOLcats

Jag hörde talas om LOLcats först för några veckor sen, trots att fenomenet tydligen har funnits i några år.
Ända sen dess har jag inte riktigt kunna släppa det, mest för att jag inte fattade grejen, men nu tror jag mig ha fått grepp om det.
LOLcats är bilder på katter som gör roliga/korkade/knäppa saker och ibland försöker de ta över världen, alternativt din dator.
De kan inte stava och/eller grammatiken är åt skogen. Så här såg t.ex. den första LOLkatten ut:



Någon har till om med gett sig på det enorma projektet att översätta bibeln till LOLcatsspråk.
Genesis börjar såhär:
"Oh hai. In teh beginnin Ceiling Cat maded teh skiez An da Urfs, but he did not eated dem"
LOL;)

Här är en video med fler LOLcats:
 

I stallet

Imorse följde jag med Jenny till stallet och tog en massa foton. Jag blev lite förvånad när jag kollade igenom dem och insåg att jag tagit över 500 stycken.



Jenny med sitt föl


Melanie



Skutt är är ivrig att komma ut


Don't try this at home kids:)


Gene Simmons okände son?


Algot är hårdrockare på fritiden.

Korren



Jag träffade en kompis på väg hem från Coop. Han ville inte hjälpa mig bära kassar.

Algot


Så här ser kissen ut som antagligen kommer idag. Jag ska vara kattvakt på dagarna och sen åka hem på kvällarna, fram tills på onsdag.
Algot heter han på katthemmet. Jag föreslog för pappa att de skulle döpa om honom, men det tyckte han inte var nödvändigt. Kan man döpa en katt till Sigge så kan man väl döpa en annan till Algot, resonerade han. Han har ju en poäng.

Katthemmet




Sov över hos päronen inatt eftersom jag hälsat på J. igår i Jakan.
Jag kände för att hitta på något idag, så jag drog med pappa till katthemmet i Vaxholm för att titta på söta kissar.
De har länge snackat om att skaffa katt utan att göra slag i saken, men idag var det två små sötnosar som charmade in sig rejält hos farsan. Båda två var dock preliminärbokade. Det är en kvinna som ska välja mellan de två och därför bokat båda.
Ikväll ringer de från katthemmet och berättar vem som blev kvar.
Båda två var helt underbara och hade temprament som skulle passa väl in i den här familjen så egentligen spelar det ingen roll vilken det blir.
Mor och bror ska också godkänna dock, så vi får se.
Nu kanske man slipper plocka fram näsdukar varenda gång jag tar Sigge ifrån dem, efter att de varit kattvakt.

Föreningen Djurhjälpen

Later Travis


Travis drog sina sista andetag igår. Vi fick ett telefonsamtal från min bror som var kaninvakt medans vi var på landet, som berättade att när han kom hem hade han bara legat i buren med öppna ögon och vart helt stilla.
Vi visste att han var gammal, dock inte riktigt hur gammal. När vi fick han för en sådär 3 år sedan så sa de att han var 3, men jag skulle gissa på att han var äldre än så.
Han hade sett lite krasslig ut ett tag. Jag hade tänkt ta honom till veterinären efter semestern. Men jag intalar mig att de hade nog ändå inte kunnat göra något. Senast vi var hos veterinären när hans öga krånglade, gav de oss några ögondroppar som inte ens funkade. Jag tror det beror på att kunskapen om kaniner inte är så stor. Det är vanligare att folk går till veterinären med hundar och katter, därför specialicerar sig veterinärer inom de områdena istället.
Alla som har husdjur vet hur fäst man kan bli vid dem. Alla som haft kanin vet hur personliga de kan vara.
Travis var envis, kaxig, men samtidigt harig (hehe...) och skygg. En riktig kelkille var han också, han älskade att bli klappad, helst på huvudet, och han kunde ligga långa stunder och bara njuta och knäppa på min bröstkorg. (Kaniner gör små knäppande ljud som motsvarar katternas spinnande)
Jag kommer att sakna honom. Men jag kan inte gråta, inte än. Det brukar komma några veckor efteråt. Precis när såna här saker händer, reagerar min hjärna med att börja tänka på hur man ska lösa saker praktiskt.
Men jag känner en tomhet och det känns så konstigt att titta på hans tomma bur, och att jag inte kommer att kunna kela med honom, eller ge honom sallad, som han älskade, har jag nog inte riktigt fattat ännu.
Samtidigt vet jag att han skuttar omkring på ett grönt och fritt ställe just nu. Det är inte bra att ha kaniner i lägenhet. Det insåg jag inte när vi skaffade honom.
Jag tänker inte säga "Vila i frid Travis". Jag säger:

Ha ett underbart liv på de gröna ängarna och ät en jävla massa sallad, så syns vi senare.*Kram*

The number of my beast

 
Sigge tänker ta över världen.Nu har jag fått det bekräftat. Han gillar att vara uppe på skrivbordet och lukta på saker och nu vet jag varför.
Jag hade lämnat ett notepad dokument öppet medans jag gick och handlade och när jag kom hem stod det skrivet:
"66666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666"
Är han inte söt?:)

P.S. Varken människor eller djur kom till skada när dessa bilder togs. Han ville helt enkelt leva ut sina rovdjursinstinkter och attackerade min hand och jag lät honom göra det. Jag kom undan lindrigt med några bitmärken, och Sigge trippade nöjt iväg till matskålen efteråt.

Ullmonstret


Min mor tyckte inte om bilden på Sigge i ett tidigare inlägg så jag lovade att lägga upp en ny där han såg lite snällare ut
Varsågod Mamma!
(Jag vill dock tillägga att han tittar på en utav våra kaniner och precis innan bilden togs slickade sig om munnen)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0