Cicciworld

Igår skjutsade pappa oss till veterinären i Hammarby för chipmärkning, vaccinering och sterilisering av Apri.
Skönt att få det gjort. Nu är det bara en vaccinering kvar tills de är klara.
Apri tyckte att det var läskigt att vara hos veterinären, med nya ställen och människor, men kattungarna verkade ta det med ro. När vi gick därifrån i väntan på att Apri skulle steriliseras hade de tydligen bara somnat.
Apri var helt groggy när hon kom hem, och ville mest ligga i knät hela tiden. Nu måste vi hålla henne ifrån kattungarna och Sigge några dagar, så att de inte river upp hennes stygn på magen när de diar eller leker.

Jag gillar egentligen hösten och vintern. Hösten har vackra färger och lukter och vintern har snö. Men jag avskyr kylan och mörkret. Det är så deprimerande. Köpte Rosenrot igår som "traditionellt anses ha en uppiggande och stärkande verkan". Det känns som att det funkar. Eller så är det en placeboeffekt. Jag skiter i vilket så länge det funkar.

Fjant kallar vi kattungen som varit dålig det senaste, p.g.a att han när han var lite mindre liknade Fjant från "Trolltyg i tomteskogen".Men Fjant är ingen fjant. Han är en riktig kämpe. Nu går det inte ens att se att han varit dålig. Han håller tempo med sina syskon och är t.o.m. snäppet värre. Hör man någon av kattungarna gny för att brottningen går för vilt till så är chansen stor att det är Fjant som hoppat på någon. Han kanske känner att han har en del att ta igen. För övrigt så var köksgolvet fullt med sönderrivet hushållspapper imorse. Kanske borde jag ha anat oråd när kattungarna föddes 9/11 :-)

Att säga att han nästan var helt återställd kanske var lite förhastat. Han är mycket bättre, men har en bit kvar. Det märkte jag rätt tydligt för en stund sen när jag tog ut honom för att hälsa på syskonen och mamma en stund.
I jämförelse med de andra kattungarna har han en bit kvar innan han orkar leka som dem.
Apri har sen olyckan helt förskjutit honom. Fräst åt honom och dragit sig undan när han söker hennes kärlek.
Jag vet att det är rätt vanligt att sånt händer i naturen, men det har varit tungt att se.
Men vi har ändå fortsatt försöka en gång om dagen. En liten stund bara så att det inte ska bli för jobbigt för honom.
Idag vände den hemska trenden. Hon luktade på honom och började sedan tvätta honom tillsammans med de andra. De andra kattungarna luktade nyfiket på honom och två av dem tvättade honom lite. Nästan så man blir tårögd.
Han kommer fortfarande att bo i sovrummet, men jag tänker ta ut honom till de andra lite då och då beroende på hur mycket han orkar. Han behöver fortfarande mycket vila.
Men SÅ SKÖNT. Han behöver ju fortfarande sin mamma och han behöver umgås med andra katter. Det här kommer nog att gå bra.

Han verkar nästan helt återställd. I alla fall om man tittar på hans energi och beteende, men vi kan ju inte veta säkert förräns efter en veterinärundersökning, vilket vi tänker försöka få till inom de närmaste dagarna.
Det är jätteskönt att se honom orka mer och ha nästan lika mycket energi som innan.
Mina egna krafter börjar däremot sina för tillfället. Jag har inte sovit mycket de senaste nätterna och det börjar ta ut sin rätt.

Idag är han betydligt bättre. Sen i söndags har jag stannat uppe till 3 för att ge honom mat, så att Magnus kan ta vid vid 7-tiden innan han går till jobbet. Jag har vart med honom nästan konstant eftersom han (såklart) inte gillar att vara ensam. Även om han har sovit större delen av tiden så märker han när man går. Man blir lite mosig i huvudet av att bara ligga inne i sovrummet hela dan med bara en katt att prata med, men det har varit värt varenda sekund. Idag märks en klar förbättring. Han orkar gå på lådan själv och imorse väckte han mig för att han var hungrig. Han har mycket mer energi och äter jättebra. Jag är så lättad. Men vi tänker ha honom i sovrummet några dar till. Hjärnskakningar är inte att leka med.

Den började väldigt bra med att Karin kom på fredagen.Gott sällskap, god mat och godis.Som alltid när man har roligt gick tiden alldelse för snabbt och på söndagen gjorde vi oss i ordning för att följa Karin till tågstationen. Då inträffar en rätt så allvarlig olycka med en utav kattungarna. Jag blev milt sagt chockad, men var tvungen att ta mig samman för att Karin skulle hinna med tåget. Halvägs framme till tågstationen börjar jag må ordentligt illa. "Jag måste spy"-illa och svimfärdig. Så jag frågade Karin om hon trodde att hon skulle hitta själv. Hon tog det som en riktig kvinna och sa att det var klart hon gjorde.Gulliga Karin. Jag går ut, får frisk luft och mår lite bättre. Letar upp en busshållplats och ställer mig för att vänta på bussen. När den kommer åker den bara rakt förbi mig, trots att jag står längst ut på trottoaren och vinkar och har reflex på mig. Då kändes det bara skit.En halvtimme mellan bussarna på söndagar också. Jag ville bara hem, kolla läget med kattungen och Magnus, som inte heller mådde så bra. Det fick bli taxi och notan ska vi skicka till SL. Magnus hade under tiden ringt ett djursjukhus och fått rådet att avvakta och se till så att kattungen får i sig tillräckligt med vätska. Kattungens tillstånd blir under de följande timmarna värre och efter ytterligare ett samtal med djursjukhuset tycker de att vi ska komma in omedelbart. Magnus gör en chansning och frågar om våra grannar har möjlighet att skjutsa oss. De hade de. Finns knappt ord för hur tacksam jag känner mig över det. Resan tar mindre än en halvtimma och vi får snabbt hjälp. De väger, undersöker och röntgar honom. Till slut får vi beskedet att de tror han klarat sig rätt bra. De kan inte se om han har några inre blödningar, men han har inte brutit något. Han har antagligen fått en hjärnskakning. Vi får med oss smärtstillande och specialfoder hem och instruktioner om att mata honom var fjärde timma. Han ska ha det mörkt tyst och lugnt så vi har honom inne i sovrummet nu. Så nu är det bara att mata honom, hålla ordentlig koll på hur han mår och hoppas på det bästa. Jag tycker jag kan se en liten förbättring. Imorse när jag klappade honom började han spinna, sen började han gnälla. Då fyllde jag "sprutan" med mat och matade honom. Han åt glupskt en liten stund och la sig sen att vila. Han verkar inte ha ont, han verkar mest trött. Han har tafatt försökt leka några gånger men kommer snabbt på att han inte orkar.

Här 

*Fniss*

Ojojoj säger jag bara... Fick det automatiska svaret "Vi har problem försök igen senare". Jag har ringt den lokala arbetsförmedlingen, nationella och växeln. Blivit bortkopplad två gånger. Fått två nummer till människor som inte svarar och min handläggare har gått för dagen. Jag har säkert glömt nåt för jag har suttit en halvtimme i telefonen.
Men skam den som ger sig. Jag försöker imorgon bitti innan systemet hunnit bli överbelastat.

Fick en massa tvätt gjord idag utan större missöden. På fredag kommer Karin och hälsar på igen. Skoj:)