The worst of times and the best of times

Senaste året. Arbetsmässigt var det tungt av många anledningar som grunnar i brist på antingen planering eller empati från olika håll. Det är allt jag orkar säga om det. Stryker ett stort fett streck över skiten. Privat var det väldigt rörigt. Stryker ett stort fett streck över det med. Men om jag struntar i vad händelserna i sig var och bara ser på vad som hände med mig under året, så var det ett bra år. Jag växte. Jag utvecklades. Jag blev starkare.
 
Pappa. Jag saknar dig ibland så att det gör ont. Jag letar efter dig. Jag tror att du nog dyker upp förr eller senare.
På Julaftons morgon väcktes jag med nyheten att du lämnat oss. Min första tanke var att jag måste finnas där för mamma och lillebror. Jag visste att något var fel, men jag sköt undan det. Inte kunde du ha lämnat oss för gott.
Det vore ju bara konstigt. Så min instinkt var att tänka på det praktiska och tycka att folk var knäppa när folk pratade om dig som att du inte skulle komma tillbaka. För någon så nära kan ju inte bara vara borta helt plötsligt.
Mamma behövde få i sig mat, lillebror behövde hjälp med mamma när hon bröt ihop, vilket hon gjorde hela tiden.
Så det var det jag gjorde. Jag matade folk. Jag visste vad som hänt på ett intellektuellt plan. Men jag kunde inte inse att det var på riktigt.
 
Morgonen det hände fick jag hjälpa mamma ta på sig kläderna. Hon var knäckt. "Det får inte gå till så här!" ekar fortfarande i mina öron.  Vi vilel fira jul med dig, kunde vi inte åtminstone ha fått julafton tillsammans.
 
På vägen mot sjukhuset som vi skulle besöka för att ta våra farväl hade jag en sång i huvudet. "Jag väntar vid min mila" Jag ville tro att det var du som sjöng den, så det var den jag sjöng på din begravning.
 
Sen fick vi se dig, älskade pappa. Du såg så fin och fridfull där du låg i sjukhus sängen. Någon hade lagt en lilja på din mage. Vi fick ta kyssa dig på pannan och säga till dig att vi älskade dig. Livet hade precis lämnat dig.
Sedan när vi gick därifrån bröt jag ihop lite. För jag kände, verkligen kände hur du log mot oss.
 
Tiden innan du lämnade oss var jobbig. Du hade varit sjuk länge, och vi led alla med dig och var arga på dig för att du inte tog hand om dig själv bättre.
 
Vi var så lika du och jag på många sätt. Samma envishet och tjurighet. Sättet vi slöt oss på. Jag känner fortfarande av dig. Jag kände dig så starkt dagarna efter din kropp gett upp. Du fanns där för mig, jag vet det. Jag hade aldrig orkat att förlora dig om inte du varit där samtidigt.
 
Jag grät på din begravning. Jag sjöng på din begravning. För dig. Men vi höll ihop oss. Lillebror och jag.
Du hade varit så stolt om du såg oss nu. Vi håller ihop oss i enad front. Lillebror har jobb. Han hjälper mamma. Han är stark. Han är jätteduktig. Säg det till honom om du skulle ha vägarna förbi. Han behöver höra det från dig också.
 
Jag tar min sorg i portioner. När jag är ensam och känner att det inte drabbar någon annan. Men det vet du säkert redan.
 
Det är sommar där du är nu. Farmor är med dig. Du är lycklig och frisk. Det är allt jag vet och kanske allt jag behöver veta just nu. Men vi ses någon dag. Jag saknar dig så in i helvete.
 
 

Poi våren 2012

Äntligen :-)

Grillkåtan-Sorsele Camping

En kväll grillade vi i "Grillkåtan" som låg på campingen. Kvällen avslutades med Dan Andersson. Nostalgi.


Lång

Söt Magnus på loppis med lågt tak i Sorsele hembygdsgård.


Hobbithem-fotat på Svanudden

Hobbithåla.

(Även kallad jordkällare :-))


Gruppfoto


Här är vi uppe på Nalovardo. Utsikten var fantastisk.

Och en till...



Kanske hade vi tur eller så har det blivit vanligare att de rymmer för vi stötte på en renko till med kalv.

Diande renkalv


 

Det är rätt ovanligt att se renkalvar som kommit från hjordarna är ovanligt har jag fått höra. Att få se en diande renkalv är ännu ovanligare. Detta kort togs någonstans på vägen mellan Sorsele och Arjeplog när vi besökte Silvermuséet.

 


Sorsele

Nu har vi varit i Sorsele i 3 dagar. Idag åkte mamma, pappa och Magnus iväg till Arvidsjaur och jag stannade kvar i stugan för att bara ta det lugnt.Så jag har strosat runt i Sorsele och tittat i affärer. Utanför ICA stötte jag på Ove och Laila, och även en kusin till min mamma och hans fru, som jag tydligen träffat när jag var liten, men det har jag inget minne av.
Jag älskar naturen här. Det känns som att komma hem, fast det aldrig  varit mitt hem. Igår var jag och Magnus och poiade vid sjön här på campingen. Jag har sällan sett så spegelblankt vatten.

Flytt och jobb

Det händer så mycket nu. Flytten är i stort sett klar, vi bara bara lite småsaker kvar i Södertälje+städningen vilket vi tar till helgen.
På jobbet är det fullt ös. Ibland är det väldigt stimulerande och ibland är det frustrerande. Som det skall vara antar jag.
Vi har fått två nya praktikanter som är jättetrevliga. Dock så har vi problemet att en utav våra medarbetare skäller ut dem om de gör det praktikanter ska göra , alltså frågar frågor. Personen i fråga  tycker att de ska lära sig själva och dessutom har han skällt ut min kollega för att hon pratar för högt i telefen, d.v.s. för att hon gör sitt jobb. Riktigt oproffsigt med andra ord. Hoppas inte praktikanterna blir bortskrämda.

Den här personen är stressad men eftersom vi är det allihop just nu så ser jag det inte som en giltig ursäkt.

Men det finns också många trevliga människor där som man kan prata med och som en liten notis kan jag tillägga att förutom min egen ovanliga trosuppfattning så finns där även frimurare och konspirationsteoretiker. "The secret world":-P

Vårt nya hem är inte riktigt ett hem ännu. Det står flyttlådor överallt och vi har inte ens fått upp gardiner.
Katterna är kvar hos mina föräldrar tills det blir lite mer framkomligt här hemma. Nästa vecka så är jag ledig så då tänkte jag försöka få lite ordning.



Feg politik

Jag har inte följt med särskilt aktivt i valdebatten i år, men jag gick ändå och röstade då det är min demokratiska rätt och skyldighet. Men jag har slöläst lite då och då. Sett all Facebook-grupper emot sverigedemokraterna. Jag trodde aldrig de skulle komma in i riksdagen. Inte en chans. Folk är inte så korkade.
Men när jag och Magnus ligger och kollar på valvakan så var jag inte förvånad längre. Politiker är också korkade.
De skyller på varandra, de skyller på några obskyra högervindar som dragit in från Europa. Sanningen är ju att det är en del av svenska folket som röstat på sverigedemokraterna. Varför inte börja med att ta reda på varför, om de inte redan vet. Ta tag i problemet, försöka lösa problemet och framför allt inte försöka skuffa undan sverigedemokraterna i ett hörn och hoppas att de försvinner. Jag tror inte att man blir av med sverigedemokraterna genom att först försöka ignorera dem och sen skapa någon sorts kamp mellan de "bra" partierna och sverigedemokraterna. Man ska inte vägra att möta rasisters argument eller bemöta dem med en kamp. Man ska lysa världens fetaste ficklampa på dem så att alla själva kan avgöra vilken sorts kräk de är. De stora partierna har gjort sverigedemokraterna  till martyrer. De har öst en stor dunk bensin över glödande kol. De har bara sig själva att skylla.

Blä!

Det är för varmt, jag är sur och jag är trött. Känner mig lite rosslig i halsen också, hoppas jag inte håller på att bli sjuk.
Usch...

"This too shall pass"?

Inkorgen+jag=vänner?

Idag har det känts bättre. Den där inkorgen kanske inte kommer att överfalla mig trots allt och med tiden kanske vi kommer att lära känna varandra bättre :-)

Pissdag

Idag är en riktig pissdag. Jag har inte alls fått gjort så mycket som jag velat. Mest på grund av att jag inte vet hur man gör en massa saker. Frustrerad...

I'm a racist

I can't stand the human race.

Tredje veckan

Tredje veckan på praktikplatsen. Jag börjar känna att jag har lite mer koll på vad jag gör, även om det finns enormt mycket mer jag behöver lära mig.
Det har varit både kul och lite jobbigt. Kul för att det är varierande och intressanta arbetsuppgifter. Jobbigt för att det är en rätt stor omställning att går från att gå hemma till att jobba heltid. Men jag tror att det är en vanesak och att tröttheten kommer att ge med sig när jag hunnit anpassa mig.
Ipoden har visat sig vara ovärderlig. Att kunna titta på serier eller filmer på vägen gör resan mycket roligare.

Ommöblering

Börjar ta mig ur förkylningsträsket, med hjälp av nässpray, noskapin och mängder av servetter. Har legat snorsjuk (haha) de senaste dagarna. Men jag kunde ändå inte hålla mig från att hjälpa till när Magnus fick en ide till att möblera om vardagsrummet i lördags. Det blev jättebra. Känns mycket rymligare när vi ställt vårt mastodont-skrivbord i hörnet  istället för mitt i rummet.

Gårdagens bravader

Blä jag har blivit förkyld. Fördelen är att jag nog hinner bli frisk innan jag ska börja praktisera.
Var och skrev på papper som ska skickas in till arbetsförmedlingen igår. Träffade S. som gick igenom hur min praktik ska läggas upp och visade mig runt och lite sånt. Det verkar vara ett trevligt ställe. Jag tror att jag kommer att trivas riktigt bra där.
Eftersom jag åkte in med Magnus igår så var jag tidig och passade på att komma upp en sväng på hans jobb och hälsa på några av hans jobbarkompisar. Gick vid ett tillfälle förbi "vakna med the voice"-studion så min skugga kan ha varit med på tv i en halv sekund. *rysa*;-)
Snart ska jag nog gå och trycka i mig några marinerade vitlöksklyftor. Gott...

Godmorgon

Jag fick jobbet! Nu är det bara lite papper kvar som AF vill ha påskrivna. Så jag är naturligtvis jätteglad.
Magnus köpte hem champagne igår och jag köpte ölkorv till. Jag vet att det inte direkt matchar, men jag var sugen.

Ännu en dag

Fick tag på en referens från djurbutiken jag jobbade i tidigare, så nu återstår bara att hålla tummarna.
Har varit och inhandlat frukostprylar eftersom vi börjat äta frukost i det här hushållet. Det sägs vara nyttigare än bara en kopp kaffe på morgonen:-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0