Det känns tryggt
Men sånt har de slutat med. Om man inte kan tänka sig att lämna allt, flytta och jobba där man först får jobb. Det kan/vill inte jag.
"Men om jag inte vill ersättning från AF för det då?", frågade jag. Det gick ändå inte, för det räknas som svartjobb.
Så här sitter jag med två tomma händer som jag skulle kunna använda till nåt vettigt och faktiskt göra nytta nånstans, men jag får inte. Inte ens gratis.
Jag kunde bara inte låta bli att bli road, världen är precis så som jag minns den: Helt fläng.
Lite creepy
Jules, den människoliknande roboten.
Som eld
"Hon kan alla labyrinter
Hon smälter snön på vintern
Hon bär mitt sjätte sinne
Hon är som eld"
"Som eld"~Imperiet
Ett väldigt speciellt ljus
Bilden nedan är inte manipulerad på något sätt, förutom skuggan vid kanterna som jag alltid lägger till.
My 15 minutes of fame...
Jag satt i godan ro och kvällssurfade på aftonbladet, när jag ser en lite lustig rubrik som faktiskt intresserade mig.
Och chocken var stor när jag inser att det är mitt eget ansikte som ler mot mig från skärmen.
Artikeln skulle inte ha publicerats på en vecka. Min första tanke är: "Varför i helvete utsätter jag mig själv för sådana här saker?" Inte för att artikeln var direkt dålig, men för att jag inte alls gillar att synas.
Men jag har någon del i mig som GILLAR att sätta mig själv i sitser som dessa, bara för att se vad som händer.
Nåja, när chocken lagt sig, några dagar senare, var jag riktigt nöjd. Det var inte alldeles för många saker som blivit fel i artikeln.
Det väckte stor uppmärksamhet i min guild på WoW, där "guild message of the day" för närvarande lyder: "Esme-druid, fast på riktigt^^" (Esme är min karaktär i spelet, som dock råkar vara en warlock) *fniss*
Sparvöga
"Sure it was scary, sure it was stifling
sure it was lonely, sure it was cold
Then all at once the storm is subsiding
I'm coming up now, quiet but bold"
Good thing~Rebecka Törnqvist
