Cicciworld

Igår var Aprikosen framme väldigt mycket och hon verkar lita helt på mig och Magnus. Hon låg på klösmöbeln och fönstret mest och verkade inte ens särskilt rädd för Sigge, fast kommer han för nära så börjar hon fortfarande morra.
Nånting måste ha skrämt henne under natten för när jag vaknade låg hon under badkaret igen.
Efter att växelvis gått och pratat med henne och stängt dörren så hon får vara ifred, så vågade hon till slut komma ut och äta lite, sen gick hon in i bolådan.

Det blev en lång natt inatt. Aprikosen valde att göra sin entre ut i lägenheten och då ville jag ha lite koll.
När jag började laga mat i köket flydde hon in under badkaret.Det kändes ju inte sådär jättebra att hon skulle behöva ligga på det där kalla golvet, men att försöka få bort henne därifrån hade nog gjort mer skada än nytta.
För att hon skulle få lite lugn och ro, stände jag badrumsdörren. Sigge hade legat utanför badrummet jättelänge och bara glott.
Så jag tog med mig Sigge in i vardagsrummet så att han inte ska gå och krafsa på badrumsdörren.
Nån timma senare hör jag ett krafsande från andra sidan vardagsrumsdörren. Det kan bara betyda en sak:
Hon kan öppna dörrar.
Så jag släpper in henne i vardagsrummet och hon kommer in fräsandes och morrandes. Hon var helt klart missnöjd.
Hon går misstänksamt och luktar på allt samtidigt som hon morrar och sporadiskt fräser till. Mest av allt på stackars Ninja som sitter i sin bur. Hon hade nog aldrig sett en kanin förut. Sigge gjorde några tafatta försök att närma sig henne men det gick inte an. Hon jagade bort honom med fräs och morr. Sigge backar och försöker låtsas att han är en möbel.
Stackarn. Men det känns ändå positivt att hon vågade sig ut så pass snabbt.
Mig fräser hon inte åt, kanske för att jag har försökt att hålla ett respektfullt avstånd för att visa att jag inte tänker närmna mig henne förrens det är ok med henne.
Sådär höll det på i några timmar. Hon gick runt på upptäcksfärd, morrandes så fort Sigge visade sig.
Efter en stund verkade hon mindre nervös, men Sigge fick fortfarande passa sig. Sen smög hon in under badkaret igen.
Jag gick och pratade lite med henne och till min förvåning kom hon ut och strök sig mot mig. Jag fick klappa henne och hon började att nästan attackgosa.
Sen var jag tvungen att gå och lägga mig, jag var alldeles för trött. Nu är hon under badkaret igen, och jag hoppas verkligen att hon hittar ett annat ställe att gömma sig på. Hon kommer bara att bli rundare om magen för var dag som går och jag är orolig för att hon ska fastna där.

Lilla kissen kom idag. Fast hon är inte direkt liten på bredden. Hon är dräktig, runt 6:e veckan tror jag. Hon har lagt sig under fåtöljen ute i köket och vi har mest suttit i köket för att hon inte ska känna sig ensam samtidigt som hon får ligga ifred och bara känna in den nya omgivningen. Hon heter Aprikosen. Vi har inte bestämt om vi ska döpa om henne än.
Vi får se när vi lärt känna hennes personlighet lite bättre.
Sigge var hur nyfiken som helst men hon håller honom på distans och fräser och morrar om han kommer för nära.
Vi har däremot fått närma oss lite sakta och gett henne godis och hennes filt från jourhemmet. Hon är helt underbart söt.
Jag hoppas att hennes dräktighet kommer att gå bra. Far är antagligen hennes bror Teddy,  vilket är mindre bra, men det kan gå vägen ändå. Jag tycker faktiskt det ska bli kul med en kull kattungar i huset ett tag, även om vi inte direkt planerade det.
Jag följde med Jenny till stallet igår och det var så skönt. Det var som en liten minisemester bort från mitt eget huvud, vilket verkligen behövdes. Kram på henne.
Den här bilden togs i jourhemmet.

Jag känner för att få den att stanna och göra alla uppmärksamma på att något hemskt fel har hänt och att vi måste fixa det.  Andra stunder tänker jag att alltsammans är något stort missförstånd. Det kan ju bara inte vara såhär.
Känslor är inte logiska.
Men jag försöker mitt i allting att vända mig mot det ljusa, njuta av vinden i ansiktet. Vara glad över det jag har. Att INTE göra det skulle kännas respektlöst mot Della.

Det känns lite bättre idag. Jag försöker att inte tänka på hur hemskt det måste ha varit för henne, utan bara tänka på de bra sakerna. Det är svårt.  Sängkläderna de använde när de var här ligger fortfarande i den prydliga hög hon la på kistan. Som den ickepedantiska person jag är har jag inte tvättat dem än, och efter det här kan  jag inte ta bort dem. Hon vikte ihop dem så fint.
Vi åkte och hälsade på katten igår som planerat. Den var framme lite mer och var vågade sig på att nosa på oss lite försiktigt. Hon verkar jättegullig, så vi bestämde oss för att adoptera henne. Hon kommer hit nån gång nästa vecka.