Cicciworld

Magnus är på nån radiogala ikväll och kommer nog inte hem innan midnatt.Sitter och tar det lugnt framför datorn efter att ha storstädat sovrummet. Det behövdes kan jag säga.

Firade Mabon med covenet igår. Det var väldigt givande på många olika plan. Jag var så trött när jag kom hem att jag gick och la mig och decka direkt. Sånt händer väldigt sällan. Imorse vaknade jag med magsmärtor och sprang fram och tillbaka mellan datorn och toan. Kunde jag hålla mig från att dricka kaffe ändå? Nepp. Dagen kan inte börja utan kaffe.
Vi kom precis tillbaks från djuraffären efter att ha köpt ny kattsand och specialfoder. Hoppas att katternas toaproblem löser sig nu också.

Det är en riktigt underlig dag idag. Jag är lättad och jätteglad över kattungarna, och i nästa andetag är jag ledsen när jag tänker på att det är Della's begravning idag. Men jag har gett mig fan på att mina minnen och tankar på henne ska vara ljusa och glada. Så jag tänker gråta och skratta mig igenom det här, och sen får väl folk tycka vad de vill.
Gumman, jag tänker på dig och du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Kram.

Igår var Aprikosen framme väldigt mycket och hon verkar lita helt på mig och Magnus. Hon låg på klösmöbeln och fönstret mest och verkade inte ens särskilt rädd för Sigge, fast kommer han för nära så börjar hon fortfarande morra.
Nånting måste ha skrämt henne under natten för när jag vaknade låg hon under badkaret igen.
Efter att växelvis gått och pratat med henne och stängt dörren så hon får vara ifred, så vågade hon till slut komma ut och äta lite, sen gick hon in i bolådan.

Lilla kissen kom idag. Fast hon är inte direkt liten på bredden. Hon är dräktig, runt 6:e veckan tror jag. Hon har lagt sig under fåtöljen ute i köket och vi har mest suttit i köket för att hon inte ska känna sig ensam samtidigt som hon får ligga ifred och bara känna in den nya omgivningen. Hon heter Aprikosen. Vi har inte bestämt om vi ska döpa om henne än.
Vi får se när vi lärt känna hennes personlighet lite bättre.
Sigge var hur nyfiken som helst men hon håller honom på distans och fräser och morrar om han kommer för nära.
Vi har däremot fått närma oss lite sakta och gett henne godis och hennes filt från jourhemmet. Hon är helt underbart söt.
Jag hoppas att hennes dräktighet kommer att gå bra. Far är antagligen hennes bror Teddy,  vilket är mindre bra, men det kan gå vägen ändå. Jag tycker faktiskt det ska bli kul med en kull kattungar i huset ett tag, även om vi inte direkt planerade det.
Jag följde med Jenny till stallet igår och det var så skönt. Det var som en liten minisemester bort från mitt eget huvud, vilket verkligen behövdes. Kram på henne.
Den här bilden togs i jourhemmet.

Jag känner för att få den att stanna och göra alla uppmärksamma på att något hemskt fel har hänt och att vi måste fixa det.  Andra stunder tänker jag att alltsammans är något stort missförstånd. Det kan ju bara inte vara såhär.
Känslor är inte logiska.
Men jag försöker mitt i allting att vända mig mot det ljusa, njuta av vinden i ansiktet. Vara glad över det jag har. Att INTE göra det skulle kännas respektlöst mot Della.

Det känns lite bättre idag. Jag försöker att inte tänka på hur hemskt det måste ha varit för henne, utan bara tänka på de bra sakerna. Det är svårt.  Sängkläderna de använde när de var här ligger fortfarande i den prydliga hög hon la på kistan. Som den ickepedantiska person jag är har jag inte tvättat dem än, och efter det här kan  jag inte ta bort dem. Hon vikte ihop dem så fint.
Vi åkte och hälsade på katten igår som planerat. Den var framme lite mer och var vågade sig på att nosa på oss lite försiktigt. Hon verkar jättegullig, så vi bestämde oss för att adoptera henne. Hon kommer hit nån gång nästa vecka.