Cicciworld

Den började väldigt bra med att Karin kom på fredagen.Gott sällskap, god mat och godis.Som alltid när man har roligt gick tiden alldelse för snabbt och på söndagen gjorde vi oss i ordning för att följa Karin till tågstationen. Då inträffar en rätt så allvarlig olycka med en utav kattungarna. Jag blev milt sagt chockad, men var tvungen att ta mig samman för att Karin skulle hinna med tåget. Halvägs framme till tågstationen börjar jag må ordentligt illa. "Jag måste spy"-illa och svimfärdig. Så jag frågade Karin om hon trodde att hon skulle hitta själv. Hon tog det som en riktig kvinna och sa att det var klart hon gjorde.Gulliga Karin. Jag går ut, får frisk luft och mår lite bättre. Letar upp en busshållplats och ställer mig för att vänta på bussen. När den kommer åker den bara rakt förbi mig, trots att jag står längst ut på trottoaren och vinkar och har reflex på mig. Då kändes det bara skit.En halvtimme mellan bussarna på söndagar också. Jag ville bara hem, kolla läget med kattungen och Magnus, som inte heller mådde så bra. Det fick bli taxi och notan ska vi skicka till SL. Magnus hade under tiden ringt ett djursjukhus och fått rådet att avvakta och se till så att kattungen får i sig tillräckligt med vätska. Kattungens tillstånd blir under de följande timmarna värre och efter ytterligare ett samtal med djursjukhuset tycker de att vi ska komma in omedelbart. Magnus gör en chansning och frågar om våra grannar har möjlighet att skjutsa oss. De hade de. Finns knappt ord för hur tacksam jag känner mig över det. Resan tar mindre än en halvtimma och vi får snabbt hjälp. De väger, undersöker och röntgar honom. Till slut får vi beskedet att de tror han klarat sig rätt bra. De kan inte se om han har några inre blödningar, men han har inte brutit något. Han har antagligen fått en hjärnskakning. Vi får med oss smärtstillande och specialfoder hem och instruktioner om att mata honom var fjärde timma. Han ska ha det mörkt tyst och lugnt så vi har honom inne i sovrummet nu. Så nu är det bara att mata honom, hålla ordentlig koll på hur han mår och hoppas på det bästa. Jag tycker jag kan se en liten förbättring. Imorse när jag klappade honom började han spinna, sen började han gnälla. Då fyllde jag "sprutan" med mat och matade honom. Han åt glupskt en liten stund och la sig sen att vila. Han verkar inte ha ont, han verkar mest trött. Han har tafatt försökt leka några gånger men kommer snabbt på att han inte orkar.