Det var inte bättre förr
Den senaste veckan har jag varit helt uppslukad av släktforskning. Jag blev väldigt förvånad över hur mycket av min släkt som går att hitta på nätet, genom andra släktforskare, folkräkning eller som i ett fall, genom en hemsida för min fars hemby, där jag även hittade historier om några av mina släktingar.
Jag har äntligen kommit fram till vart våra samerötter finns, i alla fall på min mors sida, och nu har jag även hittat min farmors far, som var renskötare och därmed antagligen same.
Men det jag ska berätta om nu har ingenting med min släkt att göra, vad jag vet i alla fall. Den här historien hittade jag på nättidningen "Rötter".
År 1793 berättas om en piga i västerbotten blivit med barn med en sjöman. Hon ville inte ha barnet så hon gick ut i svinhuset, satte sig på knä och födde fram barnet. Hon slet av navelsträngen och grävde ner moderkakan.
När barnet började skrika tog hon skräp från golvet och tryckte in i barnets mun och lade sedan ungen hos en stor gris för att den skulle äta upp barnet. När hela historien uppdagades, så dödade hennes husbonde grisen och grävde ner den i ett myrhål.
Man hade ju inte hört talas om DNA på den tiden, utan det bevis de lade fram under rättegången var ett vittnesmål från en barnmorska som mjölkat (?!) pigans bröst och kommit fram till att hon hade fött ett barn eftersom konsistensen och färgen på mjölken tydde på det. Hon blev dömd till döden och det var antagligen pigans egen far som avrättade sin dotter, eftersom han var utsedd till ortens bödel.
Men det mest bissara i det hela tyckte jag var uttalandet var om grisen:
"Suggan, som var från Österbotten och större än ortens svinkreatur samt mycket snål och glupen, hade uppätit barnet" Varför? Var en karaktärsbeskrivning, eller tyckte de suggan var dum som inte delade med sig eller försökte man verkligen skylla ifrån sig på grisen?
Jag har äntligen kommit fram till vart våra samerötter finns, i alla fall på min mors sida, och nu har jag även hittat min farmors far, som var renskötare och därmed antagligen same.
Men det jag ska berätta om nu har ingenting med min släkt att göra, vad jag vet i alla fall. Den här historien hittade jag på nättidningen "Rötter".
År 1793 berättas om en piga i västerbotten blivit med barn med en sjöman. Hon ville inte ha barnet så hon gick ut i svinhuset, satte sig på knä och födde fram barnet. Hon slet av navelsträngen och grävde ner moderkakan.
När barnet började skrika tog hon skräp från golvet och tryckte in i barnets mun och lade sedan ungen hos en stor gris för att den skulle äta upp barnet. När hela historien uppdagades, så dödade hennes husbonde grisen och grävde ner den i ett myrhål.
Man hade ju inte hört talas om DNA på den tiden, utan det bevis de lade fram under rättegången var ett vittnesmål från en barnmorska som mjölkat (?!) pigans bröst och kommit fram till att hon hade fött ett barn eftersom konsistensen och färgen på mjölken tydde på det. Hon blev dömd till döden och det var antagligen pigans egen far som avrättade sin dotter, eftersom han var utsedd till ortens bödel.
Men det mest bissara i det hela tyckte jag var uttalandet var om grisen:
"Suggan, som var från Österbotten och större än ortens svinkreatur samt mycket snål och glupen, hade uppätit barnet" Varför? Var en karaktärsbeskrivning, eller tyckte de suggan var dum som inte delade med sig eller försökte man verkligen skylla ifrån sig på grisen?
Kommentarer
Trackback
