Knäckebröd i stövlarna

Läste en artikel om "farliga djur" och det väckte många barndomsminnen till liv. Till att börja med så har vi det här med humlan. När jag var kanske 3 år gammal, såg jag ett sött, ulligt litet djur som bara var gjort för att gosa med men när jag försökte klappa den, gissa vad som hände? Just det: Aj!
Sen har vi de vackra, ståtliga svanarna som jag såg på en utflykt i lågstadiet och naturligtvis ville klappa. Aj!
Ett citat ur tidigare nämnda artikel angående hur man kan försvara sig mot en aggresiv svan: "Fungerar det att kasta vatten på svanen?"
Jag vet inte ens om jag ska kommentera det, men testa! Fast gör det inte offentligt.
Och nu kommer vi då till det jobbiga: grävlingarna. Jag var livrädd för grävlingar när jag var liten. Även jag har växt upp med myten att grävlingar biter tills de hör ben krossas, så en lång period av min barndom gick jag omkring med knäckebröd i stövlarna om jag skulle ut i skogen.
Det känns lite komiskt så här i efterhand. Man hade ju en del knäppa ideer när man var liten. Som den gången jag fick höra om hur bärnsten bildades: "Det är kåda som legat i vatten". Jaha, tänkte jag, gick till närmsta gran, skrapade loss lite kåda och la i en plastmugg med vatten. Man glömde att upplysa mig om att det tar några miljoner år för kådan att stelna.
Min bror gjorde en liknande grej när han tog vallmofrön från en hamburgare och planterade dem i hopp om att det skulle växa upp hamburgeträd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0