Cicciworld

Nånting har hänt. Jag engagerar mig i min omvärld. Jag är inte säker på att jag tycker om det. Just nu tycker jag definitivt inte om det. 
Bussresor i södertälje är sällan problemfria. Idag var det två kvinnor med barnvagn och barn som ville att bussen skulle vänta på någon. Busschafförenförklarade att han inte kunde göra det, eftersom bussen  redan var sen.
Men naturligtvis var deras kompis, eller vem fan det nu var, viktigare än alla andras tid.
 Jag verkligen iriiterar mig på sånt, människor som inte visar respekt för andras tid. Missar man bussen får man väl ta nästa. Det går en i kvarten för fan.
De håller bussen stilla i flera minuter och jag blir bara mer och mer irriterad. Till slut vänder jag mig om och säger åt dem att antingen gå på eller av. Till slut går de på och bussen åker. "Egoister", kallar jag dem och en utav kvinnorna vänder sig mot mig, med armen i sidan och slänger ur sig "Är det nåt problem eller?"
"Ja självklart är det ett problem", säger jag och frågar om de tycker att det är en bra grej att hela bussen ska behöva vänta på dem.  Hon mumlar  nåt och pekar framåt i bussen. Jag frågade vad hon sa men hon svarade inte. Jag frågar återigen om hon vågar upprepa det hon sa, men det verkar som hon backat. Lika bra det. När hon frågade om det var nåt problem, så frågade hon det på ett sånt sätt att det slog an på en sträng i mig. Den som tänker "Tror du verkligen jag skulle böja mig för dig?"  Min pojkvän känner till den sidan. Han tycker den kan vara lite frustrerande.
Så nu skriver jag av mig om det för att jag släppa det och sluta irritera mig, det verkar funka.