Cicciworld

Dags att skriva lite om landetvistelsen medans det är färskt i minnet.
Efter en lång och väldigt varm tågresa från Göteborg anlände vi till mina föräldrars lägenhet runt midnatt, sov över och dagen efter tog vi tåget till landet. Lugn och ro. Skönt. Men mina föräldrar hade spring i benen, och praktiskt varje dag ville de åka och kolla på något nytt. Ungdomar nuförtiden...
Jag tror det var andra dagen som vi åkte ut på sjön och det är något jag verkligen saknat. Min far insisterade på att Sigge skulle följa med och jag gick tveksamt med på det. Det krångliga var att få honom i båten, men när han insett att vi inte tänkte dränka honom verkade han faktiskt njuta av det.
Bad, fika, korv, sololja och avslappning följde.
Dagen därpå var det dags för auktion. Ett litet missöde skedde. För att klargöra vad som hände ska jag berätta om när jag var runt 10 år gammal. Vi har sen min barndom ofta åkt på autkion på helgerna. Det är trevligt att gå och titta, ta en fika och kanske hitta nån rolig pryl.
Och jag bjöd på allt möjligt, bara för att jag tyckte det var billigt och roligt. En säck med gamla skor till exempel. En tvättkorg full med tennisbollar. Byxor. Prydnadssaker. Allt.
Men så var det den gången jag sträckte upp handen för att bjuda som jag sent om någonsin kommer att få glömma.
Det var ett jättefint gammalt träbord. Stort var det, med extraskivor så man kunde göra det ännu större. Ingen bjuder ju på det, vad i...?? Så jag räckte upp handen och skrek "en tjuga!".
När min far såg vad jag hade gjort tog han sig för pannan och undrade svärandes hur vi skulle få hem det där åbäket.
Detta har blivit en ständigt återkommande anekdot i min familj.Alltid någon som tar upp det i samband med att vi är på eller pratar om auktioner och alla skrattar.Fråga mig inte varför. Det är ett jättebra bord, som jag faktiskt sitter och skriver vid just nu.
Tillbaka till den senaste auktionen. Jag såg ett jättesött litet soffbord i rotting med glasskiva och tänkte att det skulle passa jättebra mellan soffan och väggen hemma. Men ingen bjöd, vad i..?? "Tjugio!"
Nu har jag ytterligare 30 år av "vänliga små pikar" att se fram emot.
Sen har vi varit på IKEA och en runda ut på havet igen. Och jag har löst massor med korsord. Det har varit jätteskönt.
Mina föräldrar skjutsade oss hem när vi fick reda på att Travis gått bort och sedan stannade de ytterligare en natt innan de åkte tillbaka till landet.
Och Magnus gick iväg för en stund sen för att möta sin första arbetsdag efter semestern.