Cicciworld

Igårkväll vid 24:00-tiden kom vi hem från Göteborg, efter en lång och svettig tågresa.
Men vistelsen där har varit helt underbar.
När vi kom dit på torsdagen fick vi veta att "Imorrn ska ni på bröllop". Magnus mamma och hennes sambo skulle efter 16 år tillsammans äntligen gifta sig.
Det blev ett litet, intimt och trevligt bröllop och jag tror visst att jag fällde en liten tår, trots att det var ett kyrkbröllop.
Förenandet av två människor på det sättet är alltid vackert, vilken tradition det än är i. Fast under "fader vår" satt jag artigt och tittade ner i golvet. Duktiga jag.
Sen bjöds det på smörgåstårta med bärs och Magnus mamma kunde pusta ut. Bruden hade varit mycket mer nervös än brudgummen. Det var första gången hon gifte sig. Det tyckte jag var coolt.

Det var bara jätteskönt att vara där. När bröllopsståhejet lagt sig, så var det mest lugn och ro, förutom när Magnus systerbarn var där, då var det fart och fläkt. Fast de är härliga ungar. En liten tvååring som jag lekte med och läste sagor för, som är glad för det mesta, och en liten kul grej med honom är att han har en otroligt hög smärtgräns. När han ramlade och slog i armen, så att det blödde, reste han sig bara upp, borstade av gruset och fortsatte leka. Magnus är också sådan.
Sen har vi den elvaåriga tjejen som jag gick och shoppade med. Förra året jag var där hade vi varit och köpt "pruttlera", sånt där slime som kan göra pruttljud, och det kom hon ihåg och ville att vi skulle göra det i år igen.
Jag föreslog att vi skulle göra det till våran tradition, fast när hon blir vuxen och skaffar barn blir det väl jag som får tjata på henne och att vi ska göra det:)

På kvällarna satt jag och Magnus mamma och tittade på solnedgången på deras balkong. De har en helt fantastisk utsikt där de bor. De bor på 10:e våningen och man kan se stora delar av Göteborg.
Vi bara satt där, småpratade och såg på medans solen gick ner. Jag stormtrivdes.
Jag kommer att sakna dem allihop.

Men nu är jag alltså tillbaka i sthlm och det var jätteskönt att få träffa Sigge igen, och få kela och bråka med honom.
Har haft en mardröm om att han sprang bort medans vi hade han på landet, men det kanske bara var att jag saknade honom som framkallade den drömmen.

Jag är packad och klar, och bror min har lovat att ta hand om ninisarna ytterligare en vecka så strax åker vi till landet.

Det blev så att vi köade för att köpa en iphone. Magnus gick till kön direkt efter jobbet, jag kom 2 timmar senare, vid 20-tiden.  När jag kom dit hade Magnus (självklart) hunnit skaffa sig två nya kompisar. De bytte vid kvällens slut nummer och ska höras och kanske låta sina iphones leka ihop och lära känna varandra.
De hälsade i alla fall glatt på mig när jag kom, och att sitta i kön blev riktigt trevligt. Telia hade dessutom gjort hela grejen till ett jippo, där de gick omkring och bjöd på chips, varmkorv, festis, godis, lypsyl, kaffe och nyckelringar.
Magnus fick sin iphone runt klockan ett på natten och höll på att skrämma slag på mig när han skrek "JAAAAAAAAAAAA!!!" mitt på kungsgatan. Men jag föredrar faktiskt det framför att han skulle sitta och skrika framför en fotbollsmatch.
När vi fick skjuts av K därifrån visade han upp sin iphone med ett flin för alla som fortfarande stod i kö och trånade.
Min annars så lugna och mogna pojkvän förvandlades till en 5-åring.Riktigt sött.
Dagen därpå (torsdag) skulle jag träffa en journalist kl.9:00, som skulle intervjua mig på ett café vid slussen.
Jäklars vad trött jag var, men jag släpade mig dit en halvtimma sen (men hon gick snällt nog med på att lägga fram intervjun en stund)och så spenderade jag en stund med att babbla på om wicca. Kändes inte som att jag direkt sa något vettigt, men hon sa att det var rätt vanligt att man upplevde det så. En riktigt mysig tjej var hon, med ett öppet sinne och snälla ögon.

Fredagen användes till att flytta vårat lilla zoo, beståendes av 2 kaniner och katt. Med på resan kom också våra elektroniska husdjur, två datorer med skärm.

Och nu sitter jag här och tänker inte göra n å g o n t i n g. Förutom kanske att spela Conan och umgås med den lokala befolkningen i den här lägenheten. Brorsan och hans polare, J, gjorde käk åt alla. Gött mos.

Inatt blir det nog till att köa. Iphonen släpps och Magnus är som en 5-åring som ska få godis på en vardag. Överlycklig.
Man kan bara inte säga nej till honom när han är sån. Han är för söt. Han har till och med bett om att få komma lite senare till jobbet, med iphonen som anledning. Gulleplutt.

Jag tillhör nog en utav de få som faktiskt öppnar dörren när jehovas ringer på, eftersom jag tycker att diskussionerna kan vara rätt intressanta. Det är  samma tjej (som faktiskt är väldigt trevlig), som kommer, med en ny jehovaskompis i släptåg varenda gång. Magnus tror att jag används som något sorts studieexempel.
Jaja, igår när de kom föreslog jag att vi skulle gå ut och sätta oss på gräsmattan eftersom vädret var bra.
Deras världsbild och uppfattning om hur livet är och borde vara är så långt ifrån min egen att jag tycker det är fascinerande.

Ta bara det här med att de tror att gud kommer att återvända, slänga ut syndarna och sen kommer världen att bli en vacker plats, där man inte krigar, inte bråkar, ingen har något problem eller någon sjukdom.
Jag har inget emot att krigen skulle upphöra, och jag vill sannerligen inte vara sjuk, men jag hade inte varit den person jag är idag om jag inte hade gått igenom svårigheter. Jag hade inte fått lära mig lika mycket och svårigheter lär en att uppskatta saker man inte uppskattade innan.

Ingen skulle behöva dö i detta nya paradis heller. Jag kan tänka mig att det lockar många som är rädda för döden.
Men nu råkar jag tro på reinkarnation och skulle tycka det var förbannat jobbigt om jag blev 100 år gammal och skulle fortsätta leva samma liv hela tiden. Så tråkigt.

Igår tog de upp saker som "onda andar"  "goda andar" och däribland tarotkort. Tarotkort är, enligt dem, något som leder människor på villovägar. Tarotkortens budskap kommer inte från gud. Och där kunde jag inte annat än att hålla med. Mina tarotkort har ingenting med deras gud att göra.
Kanske har de helt missat pentagrammet och månskäran jag har runt halsen, de har i vilket fall aldrig tagit upp det.

Avslutningsvis så har jehovas en tro som är långt ifrån min egen, men de kan vara mycket trevligare än jag trodde, och de utav dem jag träffat accepterar att man inte har likadana åsikter. En del av det jag läst om dem stämmer, annat stämmer inte alls. Det stämmer att de är emot blodtransfusioner. De får varken ge eller ta emot blod.
Men man får bjuda dem på t.ex. kaffe  (jag hade läst att de inte får ta emot något av någon de besöker), jag frågade.
Däremot får man INTE, och jag kan inte vara nog tydlig här, man får INTE bjuda dem på kaffe med blod i.

Lyckades ta mig hem till J och C igår för en trevlig pratstund. Trots busstrejk o allt.
Jag hoppas verkligen att vi kommer att flytta snart så att det blir lite närmare att åka till dem. Och inte bara till dem. Till föräldrarna. Till stan. Till civilisationen.
Chattade lite på msn med R imorse (som är Magnus styvdotter sen ett tidigare förhållande), och vi pratade lite om bröllop, killar och bröllopsklänningar. Jag skickade henne massa länkar som visade klänningar jag tycker är fina, naturligtvis med snörning, och hon uttryckte sig lite skämtsamt, på det där underbara sättet som bara hon kan:
"Ja just det ja, du är ju ett litet korsettpervo du"
Det tyckte jag var roligt:)

(Bild från Uptight Clothing)

 
Sigge tänker ta över världen.Nu har jag fått det bekräftat. Han gillar att vara uppe på skrivbordet och lukta på saker och nu vet jag varför.
Jag hade lämnat ett notepad dokument öppet medans jag gick och handlade och när jag kom hem stod det skrivet:
"66666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666666"
Är han inte söt?:)

P.S. Varken människor eller djur kom till skada när dessa bilder togs. Han ville helt enkelt leva ut sina rovdjursinstinkter och attackerade min hand och jag lät honom göra det. Jag kom undan lindrigt med några bitmärken, och Sigge trippade nöjt iväg till matskålen efteråt.