Cicciworld

Att säga att han nästan var helt återställd kanske var lite förhastat. Han är mycket bättre, men har en bit kvar. Det märkte jag rätt tydligt för en stund sen när jag tog ut honom för att hälsa på syskonen och mamma en stund.
I jämförelse med de andra kattungarna har han en bit kvar innan han orkar leka som dem.
Apri har sen olyckan helt förskjutit honom. Fräst åt honom och dragit sig undan när han söker hennes kärlek.
Jag vet att det är rätt vanligt att sånt händer i naturen, men det har varit tungt att se.
Men vi har ändå fortsatt försöka en gång om dagen. En liten stund bara så att det inte ska bli för jobbigt för honom.
Idag vände den hemska trenden. Hon luktade på honom och började sedan tvätta honom tillsammans med de andra. De andra kattungarna luktade nyfiket på honom och två av dem tvättade honom lite. Nästan så man blir tårögd.
Han kommer fortfarande att bo i sovrummet, men jag tänker ta ut honom till de andra lite då och då beroende på hur mycket han orkar. Han behöver fortfarande mycket vila.
Men SÅ SKÖNT. Han behöver ju fortfarande sin mamma och han behöver umgås med andra katter. Det här kommer nog att gå bra.