Det känns inte verkligt.

Jag vet inte vad jag ska känna just nu. Sorg, ilska, ånger? Han tog dig ifrån mig. En av de få nära tjejkompisarna jag haft. Jag vet inte om jag vågar bli arg, det känns som att den ilskan aldrig skulle ta slut. Min gissning är att han tar den fega vägen ut och hänger sig.Jävla ynkrygg.Han tog henne inte bara ifrån mig, han tog henne från hennes barn, hennes familj, hennes vänner. Det känns som att jag borde gjort mer, sagt mer, vart DÄR. Jag visste att han var farlig. Men jag trodde inte han var så farlig. Jag försökte vara en bra vän och varna dig att vara försiktig, men jag ville inte bara säga åt dig att lämna honom sådär rakt av. Jag tror du hade stött bort mig om jag sagt det, slagit dövörat till och tyckt att jag inte förstått. Men såhär i efterhand...fyfan...jag borde ha gjort mer...hur kan han göra något så oåterkalleligt? Gumman, jag kommer att sakna dig så enormt mycket. Hade jag vetat att det var sista gången vi pratade bara du och jag, där vid sjön, så hade jag försökt komma på nåt smartare att säga. Men vi hade det i alla fall väldigt mysigt och det är så jag alltid kommer att minnas dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0