Höstglöd

Humlan samlar den sista nektaren innan vintern, träden fäller sina löv och förbereder sig för att gå i vila.
Jag upplever hösten starkast genom dofterna. Det är en doft som stiger upp från jordens inre. En doft som nästan gör synintryck överflödiga. Den får mig att minnas minnen som aldrig når mitt medvetande. Minnen som bara dröjer sig kvar  ett ögonblick, som ett leende i mitt inre. De minnena är ovärderliga för mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0